Pippi på Fåglar... och allt där runtomkring.
Nu får det räcka!
Ja nu får det räcka med bilder från matningen i vår trädgård.
Så har jag tänkt och sagt till mig själv många gånger nu. Men jag kan ju inte låta bli. Har tusentals med bilder och trots att de är ganska lika varandra har jag svårt att slänga tillräckligt.
Jag kan ju inte låta bli när den vackra Domherren, busiga Gråsiskan eller skygga Steglitsen kommer och sätter sig i solstrålarna, då blir det exponeringar.
Hmm ja det går ju att samla på " värre" saker som kräver större förvaringsutrymme.
Alltid med är ekorrarna.
Vad jag vet har vi tre stycken på dagliga besök. Dessa livliga små krabater är ganska roliga att studera när de äter, varnar, leker och somnar. Ja, det händer att de liksom bara somnar på en gren. Ändå har jag inte fotat dem särskilt ofta denna vinter då våran hund helst är ute med mig och då också gärna jagar bort ekorrarna.
Här en ekorre som inte somnat men som njuter i solen som nu börjar värma en del.
En Gulsparv i snöväder.
Jag tycker att det är lite kul att fota i snöväder vilket inte getts så många tillfällen att göra. Även om det snöat en del så ska det ändå vara rätt tid för ljuset. Men än kan det bli vinter även om jag längtar efter våren på riktigt.
En av de vanligaste, Talgoxen! Inte heller alltför lätt att fota då den kvickt hämtar sin mat och flyger iväg.
Gråsiskor är så vackra. Här en hane med sitt rosa bröst. Sitter länge och mumsar på maten så man hinner med att fota.
Här en Gråsiska utan rosa bröst. Kan kanske vara en hona.
Jag hade ju hoppats på många gråsiskor eller grönsiskor då de ofta bjuder på action då de kivas om maten. Men de har inte varit tillräckligt många för att det ska bli bra "flaxbilder".
Här den enda Grönsiskan... ännu så länge. Den har varit ensan här i några veckor och spelar ihärdigt med sin speciella sång. Tycker att den låter lite som en osmord dörr!
Lilla söta Blåmesen finns i stort antal. De är livliga och sitter sällan stilla längre stunder. Jag förbiser dem ofta och när jag väl tänker fota dem upptäcker jag att de är ganska svåra trots att de är oblyga.
Så är det min kära Kråkan Bråkan!
Hon litar på mig och ingen annan av det mänskliga släktet. Det kan nästan bli lite jobbigt då hon nästan hela tiden tigger mat. Speciellt nu inför häckningen vill hon ha mat till sina gömmor. Sen försvinner hon i drygt en månad. Kommer då bara en sväng på kvällen för att äta. När ungarna är kläckta hjälper båda till att mata. Hanen sitter alltid på silon eller lagårdstaket och håller vakt. Inga andra kråkor får finnas inom reviret under häckningen. På hösten när ungarna är flygfärdiga blandar sig kråkfamiljerna igen för att vara i flockar under vintern.
Paret Bråkan har lärt mig en del under de 8-10 år som de varit här.
Här har fru Bråkan bestämt sig för att få något gott. Hon kommer väldigt nära . Ibland mindre än en meter och närmare vill jag inte. Hon är stor!
Får hon inte mat tillräckligt fort så gör hon diverse ljud och rörelser. Oftast lågmälda ljud och så klapprar hon med näbben om jag inte reagerar. Det händer att hon sover på en gren eller sten intill mig om jag står och spanar efter andra fåglar.
Hanen håller sig på lite längre avstånd, 2-3 meter tycker han är lagom.
Ja, jag älskar dessa kråkor!
Ja så är det dessa Domherrar!
Omöjliga för mig att låta bli att fota. Det går liksom inte lämna dem.
De sitter lågt och de sitter högt och de spelar en hel del nu.
Större hackspettarna är i full gång med att trumma nu. Lite kul för hunden blir lite småtokig varje gång och förbryllad då hon inte riktigt får syn på dem. För övrigt är de i full gång med vårbestyren nu som bland annat är att jaga varann.
Har även Gröngöling här men bara hört den ännu denna vår.
Här har vi också en hackspett. När jag kom in här om dagen så hamnar blicken per automatik ut till matningen... och där satt Gråspetten. Den visar sig i trädgården varje år men eftersom den är så skygg är det ingen idé att försöka smyga sig ut. Så denna bilden är fotat genom fönstret där persiennen var nerdragen. Det funkade det också.
Så var det vännerna Steglitsen och Grönfinken, eller? Nä de är verkligen inga vänner vid maten. Bilden ljuger lite grann. Tror att steglits är den aggressivaste och bråkigaste fågel jag har vid matningen. Den skyggaste också. Så även om de är många har det varit svårt att fånga dem på bild.
Ja men så var det liksom "Plötsligt händer det!" De sötaste av söt, stjärtmesen brukar kanske titta in en minut vart femte år, eller mer sällan.
Nu hände det. Jag satt på bron i solen och då satt en vit liten dunboll vid matningen.
Så då gick jag in efter kameran och då var den ju borta. Men jag satte mig bakom enen och efter nästan en timme så kom det två stycken. De stannade inte länge och efter detta besök har jag inte sett dem igen.
Ja det blev det en lång radda bilder igen. Har ju såååå många att välja bland och vill ha det lite som en minnesblogg.
Vi får se om jag kommer att bli flitigare. Men tror att det är nog med vinterfåglar nu för nu väntar och längtar jag efter våren.
Tack för att Du tittade in!
Hälsningar Lena.
Lägg till
Tidigare blogginlägg
- Oktober 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Juli 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- December 2022
- Oktober 2022
- April 2022
- September 2021
- November 2020
- Oktober 2020
- Oktober 2018
- Juni 2018
- April 2018
- Mars 2018
- September 2017
- April 2017
- Februari 2017
- April 2015
- Mars 2015
- Januari 2015
- December 2014
- Mars 2014
- Januari 2014
- December 2013
/Lena :)
Jag ska nog ta en bild på min fotoplats från "framsidan" för skenet kan bedra. ;)
Så kul att snöbärsbuskar, gamla julgranar etc kan bli en blurrig bakgrund. Men det är barren i enen som gör blurret, tror jag.
Kul hobby har vi i alla fall.
/Lena :)
HaD/Gunte..
Visst är det strävan efter bättre bild som driver en, men också nya arter. Det är nog bara att fortsätta nu när en del vårfåglar börjar dyka upp.
/Lena :)
Ah jag får väl fortsätta då. :) Blir såååå glad av all respons.
Kanske blir det andra färger nu när våren kommer. Annat ljus och nygrönska snart.
/Lena :)
Hälsn!
Ja visst är det ett trevligt lyxproblem. Fåglar ger så mycket, tror att många borde upptäcka dem. De finns överallt och ser glada ut även om de kanske inte är så glada så sprider de glädje till oss nördar.
/Lena :)
Det blev en hel radda med olika arter. Mysko att det bara är en liten grönsiska.
Och kul att den sötaste av alla kom på besök även om det endast blev en kort stund.
Nu får vi satsa på dom med längre ben snart :-)
Ing-Marie
Ja ska bli lite skönt att byta dungen mot långbeningarna och skrikhalsarna. Längtar mkt nu. :)
Men "tyvärr" kan jag nog inte släppa min dunge för nu är bland annat bofinkarna här.
Ja jag har bara sett en enda grönsiska. Har hört den i någon vecka nu så det kan ju komma fler.
/Lena :)
Nikon AF-S 300/4 PF ED VR + konverter 1.4
Egentligen för mycket tele men jag är nog lite för bekväm för att byta grejer på kameran.
Men är ju lite så att en del av det som ser ut som bakgrund är förgrund då jag har en enbuske som naturligt filter.
/Lena :)
Jag har ju några arter till som inte ville vara med på bild... men älskar mina fåglar och det ger mig glädje varje dag.
Bråkan är så vacker. Fantastiskt att få studera på nära håll hur färgerna kommer fram i solen vilket inte syns på dessa bilder.
/Lena :)
Hälsningar Lena
Ja jag har tänkt att jag kanske borde visa "scenen". Så enkelt och fult där egentligen. Jag ska göra det och försöka förklara.
Ja kråkorna, och speciellt honan är speciell och klok.
I skrivande stund har det snöat hela dagen och jag har fotat igen ... så klart. :)
/Lena :)