Pippi på Fåglar... och allt där runtomkring.

Nu är det dags.

Nu är det på tiden att skriva ner lite om hur Bellis "artar" sig.

Bellis har varit hos i drygt ett år nu och hon har verkligen lugnat ner sig. Efter julhelgen gick hon från att vara en virvelvind till att bli en frisk fläkt. Ja det räcker bra tycker vi.
Visst finns en del valpfasoner kvar vid 15 månader, men det är verkligen stor skillnad och vi har nästan glömt hur jobbig hon var.
Till exempel så tar hon numera den normala vägen upp i TV-soffan, inte längre ett skutt över soffbordet. Hon biter inte längre i våra händer, även om det kan bli nåt enstaka återfall i valpbuset då energin måste ut.

Hon tittar ofta på mig och söker ögonkontakt vilket är bra, men ibland tror jag hon försöker klura ut lite saker för att få som hon vill.
Hon har blivit lite av en hussehund då husse går alla promenader numera. Själv har jag åkt på muskelreumatism som gör att jag inte är speciellt aktiv.
Meningen var att jag skulle träna nosework och lydnad med henne vid vår brukshundklubb. Tanken var också att gå kurser och träna vid vårt lokala Solgläntans Hundcenter som ligger precis intill här. Men av det har det blivit intet och då jag har svårt att gå på grund av smärtan så blir det inget av alls. Jag har gått mkt korta pass på några hundra meter för att börja komma igång förhoppningsvis.
Med tanke på den lilla mängden av aktiviteter av den typen så är hon en exemplarisk hund att ha.
Hon är lugn inomhus och ligger helst i soffan, ute vill hon busa och har ju möjligheten att springa när hon vill. Kanske är det därför hon är nöjd.
    
Hon löpte när hon var 11 månader och efter det blev hon lite mognare i sättet också.
Efter löpperioden började hon utan att gnälla acceptera att vara ensam någon timme. Vi hade webkamera i börja så vi vet att det var lugnt. Det känns skönt att kunna åka iväg och uträtta saker utan att ha dåligt samvete.    
           Själv gillar hon absolut inte bilåkning. Hon flämtar hela tiden. Hon mår inte illa så att hon dreglar eller kräks, men flämtar väldigt mycket. Vi har stuga i Lofsdalen och dit tar det 4-5 timmar och hon flämtar hela vägen. Hon blir trött men kan inte släppa stressen och somna. Så när hon förstår att vi ska åka bil är det absolut inte svårt att lämna henne en stund. Då har hon tagit plats i soffan.

Vi har varit ute på gården mest hela dagarna denna sommar. Hon står ofta på stenmuren och kollar in omgivningen. Vi bor lite högt och öppet så det finns en del att hålla koll på.
     Hon vaktar lite, säger till när någon kommer. Det tycker jag är bra. Hon vill gärna pussa alla på munnen och pussa i örat. Det uppskattas inte av alla och tyvärr blir dessa människor mer utsatta, för Bellis ger sig inte förrän hon tycker att det är bra. Den överdrivna glädjen att möta nya och gamla bekantskaper hoppas vi ska lugna sig lite till framöver. Naturligtvis försöker vi lugna ner henne där och ibland tar vi koppel ifall någon är hundrädd.
     Vi har haft hundbesök här och hittills har det gått jättebra. Först kollar hon om de kan springa fort och hon kör ofta slut på dem till en början. Men sen blir det mer normal hundlek. En whippettik har varit här ett par gånger och då blir det springa av. Knappt man törs titta då.

Hennes stora intresse för trädgårdsarbete har som tur är avtagit även om hon ansar någon kvist eller gräver en grop ibland.
Ölandstoken som hon fullkomligt bodde i trodde jag var död, men den har tagit sig och kommit igen, Blommar så vackert igen om än med lite annan form.

Sen är hon tjuvaktig. Det verkar inte gå att få bort. Med mina tidigare hundar så har det gått att få dem att förstå att man INTE hoppar upp med tassarna på bänkar och bord och stjäl mat eller papper för att dissekera i tusen små bitar.
Det kan hända precis bredvid oss. "Hör du matte, vad har du för gott där?"
Helt ogenerat bara gör hon så. "Kollar läget bara"  Vi har verkligen försökt att få bort detta med nästan alla metoder, men det liksom biter inte.
Jag gick med i en Whippetgrupp på Facebook. Jag är så tacksam att jag gjorde det. Nu förstår jag att det är rasspecefikt. Flera uppfödare jag pratade med innan vi köpte Bellis sa det också, men jag trodde att man lätt tar av dom det. Men icke. Det gäller att skjuta in maten så långt det bara går.
Det är en hel del  egenskaper som får mig eller oss att förstå att en whippet gör si eller så.

Våran Bellis är så söt och go och gör sig så fint bland blommorna i sin springhage.
Den hagen som är precis intill trädgården var från början kalvhagen, senare fårhagen och numera bara hagen. Nu är det Bellis hage!

Vissa vanor eller rutiner sitter benhårt nu. Promenad med husse tidig kväll, efter det mat och Dentastix, efter det börjar hennes arbete med att få oss att gå till tv-soffan. Det räcker inte att en av oss sätter oss där, näe både husse och matte ska var med. Men det är husse som oftast ska hålla i tuggbenet som hon vill gnaga på en stund. Om jag skulle vilja sitta en stund och försöka redigera bilder vid datorn så kan jag glömma det. Endera så krafsar hon hela tiden eller sitter och tittar med olycklig blick. Jag blir så stressad av det. Jag vet att hunden inte ska bestämma... det gör hon verkligen inte i det stora hela, bara ibland.
Efter en liten stunds tuggande somnar hon snart i soffan.
Världens sötaste soffpotatis, Bellis.

På grund av mina krämpor så har fotograferandet legat på lite lägre nivå även om det verkligen räcker till.
För att fota springande whippet har jag absolut fel objektiv på 420mm, det kan ju komma en fågel. Lite svårt att hinna fånga Bellis i språnget då. Men springer och busar gör hon, om än mera kontrollerat.

Ja det var en liten sammanfattning av vår mysiga pensionärshund. Hon är underbar och ska det bli någon mer så blir det en whippet, men troligen inte än på länge.

Tack för titten och vill du ha bättre kvalitet på bilderna är det bara att klicka upp dem.

Ha det så bra så hoppas jag att vi ses snart.
Hälsningar Lena. :)

2021-09-11 17:31   Susan Hanserkers

Mycket som känns igen även om rasen är en helt annan. Innan vi köpte hund önskade maken en irländsk varghund. Men eftersom jag skulle ha den till att träna lydnad så blev det istället en pumi. (En varghund är dessutom väldigt opraktiskt stor när man har båt eller ska till fjällen med tre barn och full slalomutrustning.) 44 cm väldigt matfixerad pumi visade sig nå väldigt långt upp på köksbänken, otaliga är de bullar och korvar som försvunnit ned i hans mage. Närmare 13 års ålder får man fortfarande avdela en person att vakta matbordet medan man dukar. Och maken ser inte längre en, betydligt högre, varghund som ett ras-alternativ. Social är han också (trotts att det står motsatsen i rasbeskrivningen). Möter man någon som råkar säga hej så ska det hälsas och pussas, även om man aldrig setts förr. Och råkar det dessutom vara en hundmänniska så ”vet” han att det finns godis i fickorna…
Då har i alla fall en fin fotomodell. Hoppas du får ordning på kroppen så att ni kan börja med alla roliga aktiviteter.

Svar från LenaK 2021-09-21 13:31

Tack så mycket Susan !
Ja visst finns det andra raser som stjäl. Eran pumi verkar ju vara fenomenal i den konsten. :)
Vi hade en collie en gång som åt upp någon älgstek och köttfärslimpa. Varje kväll när vi lagt oss hörde vi att allt som ev. fanns på köksbordet åkte i golvet. Till sist fick vi tipset om råttfälla. Vi gjorde det. Vi ställde om fjädern på fällan så att den bara slog igen väldigt löst.
Det hjälpte, han blev nog bara rädd för händelsen och rörde aldrig något på bänkar och bort efter det.
Men man MÅSTE fixa fälla så att den absolut inte kan skada.

En irländsk varghund kan bara lägga upp huvudet och smyga i sig godsakerna.
Hoppas att ni får njuta av pumin i några år till. <3

Hälsningar Lena

2021-09-11 22:48   imse 59

Plötsligt händer det ! Där kom ju blogg två om Bellis. Trevlig läsning ( även om jag har koll på det mesta :-) ) och fina bilder på Bellis i blomsterängarna.
ing-marie

Svar från LenaK 2021-09-21 13:34

Tack Ing-Marie!
Ja du är ju en av dem som fått några kyssar av Bellis men som också kan hantera det. :)

Nästa blogg kommer kanske om ett år igen. ;)

/Lena

2021-09-11 23:36   Lena Holm

Hej Lena,
så kul att få en uppdatering om vad som händer med Bellis. Bilderna är ljuvliga och du har verkligen lyckats fånga hennes fina men ändå lite småbusiga karaktär. Första bilden är fantastiskt fin. Kul att läsa om era erfarenheter och jag kan se en del "bilder" framför mej utifrån din berättelse.
Hälsningar Lena

Svar från LenaK 2021-09-21 13:36

Tack Lena!
Ja det går lte segt med bloggandet för mig.
Kul att du tycker om bilderna. Det finns några datorn numera även om det blir färre allt eftersom hon blir lugnare. :)

Hälsningar Lena. :)

2021-09-12 21:11   nyanders

Vad härligt skrivet och illustrerat med fina bilder.

Din berättelse ger mig hopp, vi har en storpudelvalp som idag är 13 veckor och där är det full fart. Vi har haft flera hundar genom åren, däribland storpudel, men ingen har varit i närheten vad gäller fart, bus, nyfikenhet och påhittighet. Jag hoppas att han också lugnar ner sig när han blir äldre.

//Anders

Svar från LenaK 2021-09-21 13:43

Tack Anders!
Ja det finns valpar som är extremt livliga. Du ska se att det lugnar sig, det gäller att stå ut bara. Jag minns att så fort mjölktänderna är borta så går det mycket lättare.
Lycka till med pudeln!

Hälsningar Lena