Pippi på Fåglar... och allt där runtomkring.

Tyvärr, spovarna är borta!

Ja så ledsamt är det. På eftermiddagen den 25 juni blev det tyst här. Jag borde bli glad att kunna sova ostört igen... men jag är hopplöst "högkänslig" då det gäller djur och natur som är nära inpå mig.
Högkänsligheten är något jag helst skulle vilja slippa men som jag tack o lov kan hålla i styr så det inte bär iväg okontrollerat.
Men nu var det Storspovarna och jag har varit så ledsen.  Honan flyttade strax efter mitt förra blogginlägg. Hanen har tappert vaktat och försvarat ungarna bakom vår lagård i beteshagen.
Dagar i ända har han suttit på vakt , oftast på en speciell sten. Jag har nästan blivit andfådd av spovens slit att beskydda sina små, främst från räven som jag också tror tog alla ungarna.
I måndags så var det ett slit, först kom Bruna kärrhöken, vilket jag inte tror är ett verkligt hot mot dem, men som blev bortkörd. Inte långt därefter blev det återigen ett fasligt liv och då fick jag se räven som varit här flera gånger tidigare. En mager stackare som antagligen har ungar och är på jakt efter mat åt sina små. Inte lätt i naturen. Äta eller ätas!

Detta år lyckades inte Storspoven rädda sina ungar. På ett sätt känns det bra att det inte var vi som tog dem med slotterkrossen, räven är ändå det naturliga i detta fall.

Bilderna är i ordning, kvigan står och spanar efter räven och den sista bilden är på spoven då han dagen efter kom och satte sig i hagen och lockade i kanske 20 minuter. Efter det har jag inte sett till den mer.
Hoppas på bättre tur nästa år.

Tack för att du tittade in.
/Lena :)

2018-06-29 11:14   Lena Holm

Trist men det är naturens gång. Kul att ändå få följa livet runt er gård ibland.
Hälsningar Lena

Svar från LenaK 2018-06-29 20:45

Tack Lena!
Ja det är trist. Känns så hårt när de kämpat så... men det har ju räven också gjort. Kluvet!
Men nya tag mot nya mål, alltid. :)
/Lena :)

2018-06-30 09:17   imse 59

Så uppgiven han måste vara när han ser räven traska runt där. Förstår att det blöder i ditt fågelhjärta. Men som sagt så är det naturens gång på både gott och ont