Pippi på Fåglar... och allt där runtomkring.

Sömnlösa nätter för Storspovarna... och för oss.

För andra året kan jag följa Storspovarnas häckning precis intill gården. Min favoritfågel!
Visst, de har häckat här flera år innan men då har jag inte följt dem på samma sätt och kan inte påminna mig att de varit så nära som nu.

Man kan förstå att det är något på gång när man hör eller ser dem varna då katter eller räv stryker förbi och kan förstå när äggen är kläckta för då blir vi anfallna då vi går ut med hunden eller hämtar posten, eller bara att gå ut på gården kan innebära lågt flygande spovar på nära håll.

Nu är det så att jag/vi har turen att bo på första parkett. Från altanen kan jag först höra de små och med lite tur kan jag lyckas få syn på dem och få en bild. De kläcktes i  månadsskiftet maj/juni.
Hela tiden lockar föräldrarna och man kan ganska lätt höra de små pipen om vinden ligger rätt. Ganska ofta måste föräldrarna varna de små för faror vilka består av kråkfåglar och rovfåglar men allra oftast katter tyvärr. Även räven stryker förbi emellanåt och naturligtvis alla vi människor, även om jag tycker de är lugnare mot oss i år än hur de var förra året.
Undrar om de lite grann har lärt känna oss och att vi inte bryr oss på det sättet. Ja vad vet man, för det är nog samma fåglar då lär komma tillbaka till samma plats.

Det är otroligt spännande och jag försöker släppa över ansvaret och oron till spovarna men då vi har lantbruk och behöver vår försörjning delvis genom att skörda gräs som vi säljer som hästfoder, så finns en oro hos mig som inte djuren kan ta.
Förra året gick det bra och jag fick se tre unga storspovar bli flygfärdiga. Jag hoppas naturligtvis att det ska gå bra även detta år.

Nattetid finns uppenbarligen flera faror än dagtid. Då varnar de och flyger runt skrikande och vi har fått stänga sovrumsfönstret nattetid för det går inte att sova.
Jag mår inte bra av att veta att de kämpar febrilt där ute för att skydda de små ungarna. Samtidigt är jag glad att höra deras varningar, för så länge de varnar så finns åtminstone en unge kvar i livet.

Under gårdagen var det väldigt intensiv aktivitet. De både varnade, lockade och spelade. De varnade för mig stundtals men det verkade vara mera oro över att flera storspovar var här. Med erfarenhet från förra året så kan det nog vara så att honorna är rastlösa då de kommer att flytta endera dagen och kanske de samlas flera inför det.
Finns det då ungar kvar så får hanen det dubbelt så jobbigt att skydda ungarna.
Storspovar gör så. Honorna flyttar redan i mitten av juni och hanarna får ensam ta hand om ungarna.

Så jag säger till Storspovarna: Lycka till!

Klicka gärna upp bilderna.

En vanlig syn när de små gömmer sig i gräsvallen är nära flygande storspov.
Ändå förhållandevis lätt att se i år då torkan gjort att gräset är glest och grått.

                                                                        ...

Först ser man ofta den ena ryttlande och sen kommer den och flyger så nära att jag inte hinner fota.
.

Den landar ofta nära faran/oss  men blir lugn när  man  fortsätter att gå längs vägen bort från dem.
De har valt att vara här trots att vi är ute och rör oss på och omkring gården ganska ofta.

.

Här en vuxen med en av ungarna fotat från vår altan. 300mm och beskuret... men ändå. :)

.

Bara någon dag gammal så lockas de över uppfartsvägen. Det tar nästan en hel dag för föräldrarna att locka dem och skydda dem mot kajor och att till sist få en efter en att att våga gå över vägen.
Tre stycken kunde jag se.

.

Äntligen över på "rätt sida" där det också finns ett dike med vatten. Lite svåra att se här kanske, men en unge är med på bild.

.
Sista bilden då jag sett en unge på betet. Men jag har hört dem och hoppas fortsätta göra så. Kan ni se ungen mitt emellan föräldrarna? Lite svårt men den är där i gräset.

.

Så länge de flyger hotfullt nära, flyger runt lagårn, flyger över gården och åkrarna är jag glad.

Ha det gott och tack för att Du tittade in!
/Lena

2018-06-13 16:09   ehrsa

Väldigt fina bilder på denna härliga 'vårfågel'! Att få höra den på våren är fantastiskt, men jag kan också förstå att dess 'ljudliga' läte också kan bli för mycket om man hör den mest hela tiden.. Dom har säkert förstått att ni inte är någon fara för dom, det kanske är tvärtom t.o.m.. Det finns nån slags trygghet i att ni finns där, och er närvaro hjälper till att hålla andra farliga 'predatorer' borta..

Hälsn!

Svar från LenaK 2018-06-13 18:30

Tack Jan!
Visst är det så tycker jag också, detta är vårfågeln nr 1.
Kanske är det också så att de kan utnyttja vår närhet som lite hjälp.
På eftermiddagen blev det ett fasligt liv här. Tre spovar och en kråka. Jag trodde de jagade kråkan, men de hjälptes åt denna gång att jaga bort en räv.
Så kan det ocks¨å vara att de hjälps åt. :)
/Lena :)

2018-06-13 18:12   pdahlen

Fina bilder och fantastiskt att ha dem så nära, jag måste iaf åka en 3-4 mil för att ha någon chans att se dem, men inte sett någon den senaste månaden

Svar från LenaK 2018-06-13 18:32

Tack Peter!
Det är olika år från år. För ett par år sedan kan jag minnas att vi inte hade någon här.
/Lena :)

2018-06-13 19:20   Lena Holm

Så oerhört kul att få ta del av dina möten med storspovarna och väldigt fina bilder. De har kanske lärt sej att det är säkert att bo hos er, man kan ju bara hoppas och att de kommer tillbaka igen. Berätta gärna hur det går för dem.
Hälsningar Lena

Svar från LenaK 2018-06-14 11:35

Tack Lena! :)
Ja jag är glad att de vågar häcka här trots alla faror. Men kanske inte bättre någon annanstans.
Sent igår eftermiddag blev det fasligt liv bakom lagårn och tre spovar + en kråka for där vid diket. Jag trodde först att det var kråkan som de jagade men det visade sig att kråka och spovar hade fullt upp att jag iväg en räv. Jag hörde även änder där. Det är ett dike, men det har också blivit en liten ansamling av vatten, en minidamm där några änder och skogssnäppor håller till. Så räven smyger där en del.
Men jag ska återkomma med blogg eller till dig om hur det går. :)
/Lena :)

2018-06-13 20:44   imse 59

Härlig blogg och många fina bilder.
Jag fick ju "äran" att fånga den lille på bild, även om jag trodde det var en sten först :-)
Hoppas nu att allt går vägen för dom små.

Svar från LenaK 2018-06-14 11:37

Tack Ing-Marie! :)
Ja om du läser svaret till Lena H så ser du att det är rörelse här. Tror att de flyttat ungarna... igen, till grannens åker. Ksan vara liiiiite säkrare där kanske förutom två katter som finns där. Men så är det ju. :)
/Lena :)