Pippi på Fåglar... och allt där runtomkring.

Björnfrossan som värmde!

Ja så var det faktiskt, på flera sätt. Jag har varit och är rädd för att möta björnar när jag är i skogen och går därför aldrig ensam för att fota eller plocka bär och svamp.
Jag har sagt, "-aldrig att jag sätter mig i ett björngömsle. Att gå dit där det finns björnar i närheten och mat till dem måste vara farligt och nästan idiotiskt att utsätta sig för"
Jag har sagt "-aldrig att jag ska... " många gånger men sen har det blivit annat.

Nu hände det sig att Sara Wennerqvist som driver Wild Nordic   http://www.wildnordic.se/   kontaktar mig i mitten av april för att hon har fått en fråga om hon känner till någon som är rädd för björn och kan tänka sig att sitta i ett gömsle. Detta för ett reportage i Naturkompaniets magasin "365".
Gunnika Isaksson-Lutteman heter reportern som skulle göra mig sällskap och skriva artikeln.    

Då i min hyfsat lugna tillvaro blir det plötsligt ett stormigt kaos i hjärnan. Ett par dagar vill jag ha att tänka över saken. Många frågor och tankar om faror dyker upp i mitt huvud.
Jag tror inte jag är rädd att sitta i kojan, men att gå dit och därifrån. Det är 400 m att gå och det finns flera björnar i närheten. Tänk om de känner att jag är rädd, eller diabetiker som jag är så kanske jag smakar gott, eller så ser de mig som ett hot. Eftersom jag har ont i lederna kanske de känner det och anfaller av den anledningen.
  Sara försöker lugna mig och reportern ska ju vara snäll och glad... ja ja.  Men hur som, efter överläggande med min man, som inte är rädd för björn,  tycker detta är självklart att ställa upp på.
Jag tackar ja!

Dagen närmade sig och dagen kom, jag ångrade mig att jag lovat detta. Men när det var dags att ge sig iväg till Sara och Wild Nordic så kände jag mig relativt lugn. Bara 20 minuters väg så det kändes också bra att ha nära hem. När jag anländer till Sara hade jag skakat av mig den värsta nervositeten. 
Där blir jag mött med ett varmt och ett hjärtligt mottagande och det går inte att låta bli att vara glad. Reportern Gunnika Isaksson-Lutteman kommer och visar sig, också hon, vara en varm, glad och humoristisk person.
Det känns ganska bra det här och oron minskar något då vi under fikat pratar genom hur det ska gå till.
Jag har en del frågor, kanske dumma, men de finns där och Sara är kunnig och står ut med mitt frågande.

Så är det dags att ge sig iväg... det är grymt varmt, närmare 30 skulle jag tro men jag är relativt lugn trots allt. Jag tittar på fötterna och liksom bara går. Vi ser björnspår på vägen och det är läskigt. De finns där och här, nära mig. Vet inte vad jag är mest rädd för, själva björnen eller känslan av rädsla och panik om de skulle dyka upp.

Framme vid gömslet som mer kanske är en ministuga, så kan jag pusta ut. Riggar kameror och torkar svett.  Gunnika och jag skojar och skrattar (så gott vi får och kan utan att höras), torkar svett, slår mygg, kyler handlederna med kylklampar och försöker fläkta oss med böcker. Såååå varmt!!!
   Redan efter en timme dyker första björnen upp. Den stannar en kvart, äter strosar runt och sätter sig och käkar frön och nötter. Försvinner för att komma igen efter ett par timmar. Den ligger och gosar sig vid nötterna och det är ju så att det måste vara en Nötbjörn, vi tror också att den har koll på oss. Lite läskigt känns det. Den kommer vid midnatt, vi tror det är samma björn, och stamklättrar med lätthet i tallarna. tyvärr för mörkt att fota. Vi försöker sova i skift. Funkar inte bra för mig men jag slumrar lite.
Kl 03.15 kommer två fjolårsungar som honan lämnat tillfälligt då hon brunstar och ska para sig. Också då för mörkt för att det ska bli bra på bild.

Men sammanfattningsvis av ett långt blogginlägg om en lång men härlig natt där björnfrossan (och sömnen) INTE infann sig så har kanske min värsta rädsla för dessa vackra djur minskat. Samtidigt kanske björnarna  är bedrägligt söta och vackra!!! Man ska ha respekt för dem.

Att frossan blev till värme beror förståss på Sara med sitt tålamod och varma bemötande från dagen jag sa ja fram till att detta var dags. Sen är det så att Gunnika var precis den person jag skulle vilja ha med mig om jag måste göra om det. Vi hade det trevligt och klarade att skoja om värmen och myggen i väntan att björnen skulle dyka upp.

Kanske törs jag inte gå i skogen ensam ännu, men jag har lärt mig mycket!

Om någon vecka kan man läsa om detta i Naturkompaniets magasin 365.

Nedan har jag lagt in några bilder av alla de jag fick nöjet och lyckan av att uppleva och fota.

Tack för att du tittade in till min blogg!
/Lena

2018-06-04 06:02   pdahlen

Tack för historien och fina bilder, gillar särskilt den i närbild där hen tittar på dig ;). Bor man i ett björnrikt område kan jag förstå att man har respekt för de stora, det är ju inte samma sak som tex spindelfobi.

Svar från LenaK 2018-06-04 09:05

Tack Peter!
Vi tror att björnen visste att vi satt där inne. Den hörde ju klickandet från kamerorna om inte annat. Men det kändes häftigt att ha ögonkontakt även om det var glas och en vägg mellan oss. :)
Kan tillägga att spindelfobi har jag också... på värsta viset. ;)
/Lena

2018-06-04 08:29   sears

Spännande berättelse och fantastiskt fina bilder på björnarna!
Vad duktigt och modigt av dig att genomföra äventyret.

MvH
Johnny

Svar från LenaK 2018-06-04 09:00

Tack Johnny!
Visst var det pirrigt men jag bearbetade och bestämde mig lita på guiden. :)
/Lena

2018-06-04 08:29   Evacent

Fina bilder på björnar du visar här. Måste ha varit en fantastisk upplevelse!

Hälsar
Eva

Svar från LenaK 2018-06-04 09:15

Tack Eva!
Ja det var verkligen en upplevelse. Jag vill kanske göra om det när det inte är 30 grader varmt. :)
/Lena

2018-06-04 11:21   gorred

Snyggt jobbat, både med bilderna och med dina egna demoner. Trevlig läsning och fina bilder!
//GöranR

Svar från LenaK 2018-06-04 16:52

Tack Göran!
Ja nu har jag blivit så gammal att det är dags att ta "risker" eller bemöta rädslor. ;) Känns bra efteråt. :)
/Lena

2018-06-04 12:46   Sten Björklund

Fyran men speciellt femte bilden tycker jag blev lite extra. Björnen gömmer sig men iakttar dig bakom stubben. Han/hon har koll på dig.
Sten

Svar från LenaK 2018-06-04 16:55

Tack Sten!
Ja den björnen hade koll på oss. :)
Lite kymig känsla även om den antagligen inte såg oss men det kändes som vi hade ögonkontakt.
/Lena

2018-06-04 17:36   light

Bild 5 fångar verkligen mitt öga!

Svar från LenaK 2018-06-05 08:57

Tack Ragnar!
Ja där är den verkligen söt och man glömmer att det är ett stort och starkt djur. :)
/Lena

2018-06-04 19:30   imse 59

Jättefina bilder fick du och så kul att höra att du kan tänka dig att göra detta igen. Fint att Sara lyckades övertala dig ! Nu har ju jag annat sällskap med mig i Juni, men det har väl blivit för tätt inpå. Men nästa år kanske ;-)
Det ser ut som samma björn som var lite orädd ( och mindre ) förra året.

Svar från LenaK 2018-06-05 08:58

Tack Ing-Marie!
Ja nu tar vi det sakta i backarna. Jag kan nog leva på detta äventyr ett ta. ;)
/Lena